Bostadspolitiken

Nuvarande regerings bostadspolitik har kritiserats och försvarats ett antal gånger. Som det brukar vara i politik. Turer fram och tillbaka. Kritik bemöts med nya argument för, kritiken utvecklar nya argument och den sittande regeringen måste komma på nya argument för sin bostadspolitik. Till slut återanvänds äldre argument, så går det runt och runt i cirklar. Som det brukar vara i politiken helt enkelt. En sak är dock våra politiker överrens om. Bostadsfrågan måste lösas. Det finns för få bostäder i Stockholm i dag. Efterfrågan är större än utbudet.

Stockholms bostadskris är väl belyst. Bostadsbyggandet i regionen sjönk 2012 med en fjärdedel och enligt Stockholms handelskammare saknas det 110000 bostäder i länet. I en rapport kritiserar kammaren byggnadsplanerna i majoriteten av länets 26 kommuner, och anser att byggtakten är för låg, skrev Svenska Dagbladet i våras.

Det anges många olika skäl till varför bostäderna byggs i för långsam takt. Många politiker skyller på kommunernas detaljplanering som för omständlig och långsam. Andra skyller bostadsbristen på att för få hyresrätter byggs vilket leder till att allt fler köper lägenhet eller hus. Det finns även olikheter mellan kommunerna som är intressanta ur ett politiskt perspektiv. De rikaste kommunerna i Stockholm bygger procentuellt minst hyresrätter. Exempelvis lyckades varken Danderyd eller Lidingö färdigställa en enda hyresrätt under 2012! Kommunerna själva pekar ut tre huvudsakliga skäl till att inte bygga fler bostäder: brist på mark, höga kostnader och otaliga överklaganden kring varje föreslaget bygge. Många kommuner påstår även att det snarare är marknaden som avgör om hyresrätter är en bra investering mer än politiska beslut. Det är för dyrt att bygga hyresrätter i förhållande till de hyror man kan ta ut, menar flera kommunala representanter.